De tre dagarna inne i Barcelona var inte avsedda för fågelskådning men det var nästan en omöjlighet att missa de ljudliga munkparakiterna som fanns nästan överallt där det fanns ett träd i närheten. Efter stadsdagar begav jag mig ut på lite egen skådning innan jag skulle fortsätta upp i bergen.

Trög start

Precis söder om flygplatsen ligger naturområdet Llobregat deltat. Vid första stoppet på vägen in i parken hittade jag en cettisångare med sin otroliga sång, helt osannolikt att den lilla fågeln kan låta så mycket. Annars blev det en rätt trög start och jag tyckte inte jag hittade så mycket. Efter någon timme kom det två stora bussar fulla med skolbarn som spred ut sig på alla håll. Inte precis ideala förutsättningar. Då bestämde jag mig för att fortsätta till Parc Natural Garraf och där hittade jag mest svarta rödstjärtar, men inte så mycket annat. När jag återvände till Llobregat fick jag se en dvärgörn som cirklade över området och det var en ny art för mig. Innan det skymde försökte kolla av den norra delen av Llobregat, men det blev helt misslyckat när jag promenerat en lång sträcka insåg att jag inte kunde fram dit jag tänkt och tiden rann iväg.

Griskrock

Med lite dåligt humör satte jag mig i bilen och började jag köra mot första anhalten Conques i Pyrenéerna. Humöret blev inte bättre av bilköer ut ur stan och en krånglande GPS som skickade ut mig på en extra runda från motorvägen. Så småningom hade allt lugnat ner sig och det flöt på allt bättre.

När jag hade en halv timme kvar till Conques stod det plötsligt 8-10 vildsvin på vägen. Trots att jag hann få ner hastigheten ordentligt och styra undan var det en stackare som inte hann undan. En rejäl duns i vänster framskärm blev det, men grisen klarade sig nog. Skärmen sprack och en del plastdetaljer lossnade. Jag kollade av bilen och behövde få skärmen på plats för att kunna köra vidare, så jag försökte trycka tillbaka den och det lyckades. Jag kände en mindre trevlig lukt och insåg snart att det var mina händer som luktade svettig gris. Sedan började jag samla in de lösa delarna. Precis när jag skulle böja mig ner och ta en sak hörde jag hur det grymtade i mörkret vid sidan av vägen. Vartenda hårstrå stod rakt upp och innan jag själv hade fattat det satt jag i bilen igen. Tydligen satt lite snabbhet kvar i benen från min tid som löpare!

Väl framme i Conques fick jag en välförtjänt middag och ett bra rum att sova i. Jag såg fram emot nästa dags äventyr. Nu kunde det bara bli bättre!

Efter mina dagar i bergen fick jag ytterligare en halv dags skådning runt Barcelona innan det bar hemåt. Det gick bättre och bästa fyndet var några grässångare som var ganska nyfikna och gick att locka till sig.

#Spanien