Äntligen var det dags att resa till norra Sverige och leta arter som vi inte har i södra delarna av landet. Mestadels höll jag mig runt Kiruna och Abisko. Ett av målen var naturligtvis att hitta några av de arter som jag saknar i Sverige. Kände mig väldigt nöjd när jag lyckades få in de tre som jag kände det fanns störst chans på. När jag gav mig hemåt på fredagen hade jag 354 arter på min Sverigelista efter att ha fått in lappmes, dalripa och fjällripa.

Lappmes

Andra dagen tog jag mig till Institutet för rymdfysik (IRF) en liten bit väster om Kiruna. Det är en känd lokal för lappmes och det finns mängder med holkar där. Efter att ha kollat områdena runt IRF utan resultat tog jag mig lite längre in till Aptasvare naturreservat, där det dagen före hade setts lappmesar. Efter en lång vandring på en led så hittade jag till slut några lappmesar på vägen tillbaka cirka 400 meter från bilen. Först var det en unge, men sedan såg jag även flera vuxna fåglar.

Dalripa

Samma dag begav jag mig till Abisko, där jag träffade några utländska skådare som hade lite matnyttiga tips. De hade sett dalripa längs stigen upp mot Njulla. Jag gick en bra bit upp utan att hitta något, men insåg att det var nog lite för mycket folk i spåret. Bestämde mig för att ta en tidigt tur på morgon efter, vilket i Norrland i praktiken betyder mitt i natten. Jag gav mig av 02.30 och redan tio över tre hade jag den vackert rödbruna dalripan intill stigen. Det blev lite panik eftersom jag packat ner kameran i ryggsäcken, men det gick vägen och jag kom nästan lite väl nära med teleobjektivet.

Fjällripa

Jag var uppe på Njulla på tisdagen för att försöka hitta den andra riparten, men det blåste rejält och det var rätt svårjobbat när jag inte kunde höra något och emellanåt knappt se något. Troligen hade riporna dragit sig längre ner i branterna. På torsdagen gjorde jag ett nytt försök och vädret var mycket bättre. Jag fick lite motstridiga uppgifter var det var bäst att leta, någon menade ovanför liftens toppstation och andra menade att branterna nedanför var bäst. Jag började spana av området ovanför liften. Jag fick korn på några fjällabbar och tog lite flygbilder på dom. Plötsligt hörde jag ett lite kluckande ljud och där stod fjällripan. Den blev hårt attackerad av fjällabbarna, som hade ett bo i närheten, och även om den stursk fjädrade upp sig så gav den till slut upp och flög ner i branterna. En halvtimme senare dök ytterligare en fjällripa upp längre upp i en brant.