Rubinnäktergal i Vargön

I västgötska Vargön hittades en verklig drömart bland Sveriges fågelskådare, rubinnäktergalen. Min väg fram till att få se den blev betydligt krångligare än jag hoppats på, men när jag väl fick in den var glädjen desto större.

I måndags kom meddelandet om att en rubinnäktergal setts i en villaträdgård i Vargön. Det blev dock oväntat krångligt och svårt innan jag fick sett och fotografera denna vackra fågel på lördagen. Arten håller till i Sibirien och övervintrar i sydöstra Asien. Den kan dyka upp i Europa, men har bara setts en gång tidigare sett i Sverige. Vid det tillfället var det bara några få skådare som lyckades. Nu har fågelskådare vallfärdat till Vargön och jag har aldrig varit med om något liknande med flera hundra skådare på en raritet.

På onsdagen var jag på plats i gryningen. Redan innan solen gick upp hörde vi några lockläte och såg en fågel som flög upp en kort vända innan den flög över vägen till trädgården där den setts dagen innan. Alla som var stod där var helt säkra på att det var den. Det kändes som vi fått en kanonstart och nu gällde det bara att ha lite tålamod, så skulle den nog hittas snart. Timmarna gick och trots att mycket folk letade hela dagen fick vi lämna Vargön med en rätt trist obs. Naturligtvis blev hemresan rätt seg och det hade varit mycket snack om en svart katt som dragit runt i området som tydligen dagen före varit nära att ta rubinnäktergalen. Dagen efter hittades fågeln igen och det var i och för sig skönt att den inte blivit uppäten, men lite besviken att den inte hittats på onsdagen å andra sidan var det inte kört. Det fick bli en andra tur till Vargön på lördagen med en bra känsla med tanke på att fågel setts frekvent både på torsdagen och fredagen. Återigen började det utmärkt med att fågel såg kort i gryningen. Mycket folk var på plats och letade, men tiden gick och när vi närmade oss lunch infann en viss oro att onsdagens fadäs skulle upprepas. Då plötsligt kom ett larm att fågeln hittats och med 300-400 skådare på plats blev det ett spektakel när alla skulle ta sig över till andra sidan järnvägen. Det tog en stund innan jag kom åt en plats så jag kunde se fågel och ytterligare några minuter senare hoppade den ut på gräsmattan. Äntligen kunde jag få ta lite bilder på den.

Detta blev art nummer 372 på min Sverigelista, som förgyller listan lite extra.